Spelförståelse och spel i högt tempo är två egenskaper som är gemensamma för de tre unga talanger som 2016 lyfts upp i A-truppen. Anfallaren Viktor Torstensson och mittfältarna Ninos Koshaba och Eric Rosen vill göra allt för att slå sig in i truppen. ”Det finns en långsiktig plan för föreningens arbete där dessa är viktiga kuggar i framtida lagbygge”, säger sportchef Iskander.

Herrtruppen har precis avslutat ett tufft styrkepass på Nordic Wellness och sitter på Scandic Elmia för att fylla på förråden. Det är hungriga fotbollsspelare som gärna tar mer av den goda kycklingen och fisken. Dagen är en heldag med träning varvat med teori. Dagen avslutas med att se HV71-Modo och därefter en lagfest. Syftet är att bygga laggemenskapen.

Mitt i högen bland spelarna hittar jag de tre juniorerna som i år är uppflyttade i A-truppen. Under tiden de klarar av sin andra portion mat passar jag på att fråga sportchef Issa Iskander om hur det går för spelarna. Han lyfter fram alla tre killar som stora föredömen både på och utanför planen. De har olika styrkor enligt Issa.

Genuin HFF’are med stor bollkänsla

Ninos Koshaba är den som varit längst i föreningen av de tre. Faktum är att han spelat i blårandigt sedan han var 5 år gammal. Undertecknad hade förmånen att följa hans resa genom att vara tränare för laget, P97, som han tillhört. Det jag minns bäst av Ninos är hans fantastiskt känsliga fötter och stora bollkänsla. Att sätta en vattenflaska på huvudet och sedan en boll ovanpå det är inga konstigheter för Ninos.  Han är också känd för sina fina frisparkar som han ofta placerar in. ”Det var enklare förr, när målvakterna var kortare”, säger Ninos och ler lite när jag frågar om han fortfarande lägger frisparkar.  

Ninos har kanske haft den enskilt bästa och brantaste utveckling av alla i U19 truppen”, säger Issa nöjt om den unge talangen. Hans utvecklingskurva har dock inte varit spikrakt utan han hade svårt att ta en plats i U17/U19 truppen för något år sen. En nog så viktig lärdom för alla yngre spelare som siktar på elitfotbollen. Det kommer perioder då det går tyngre.

Viktig lagspelare och Hårdarbetare

Eric Rosen är även han född 1997. Han har moderklubb Ekhagens IF och kom till Husqvarna FF som 13-åring 2011. Eric är en liten, snabb yttermittfältare som alltid gör sitt bästa på träning och match. ”Han är en fantastik lagspelare och är en riktig gnuggare”, är Iskanders omdöme om honom.  Det märks att han passar in i det lagbygge av karaktärspelare som sportchefen vill bygga. Ambition och spelförståelsen är viktiga egenskaper och det har Eric. Att det är en kämpe det syns på bilden ovan. Precis innan jag fångade honom på bild så hade han fått en rejäl smäll i pannan i en tuff närkamp.

Striker och bollhållare

Den tredje och sista junioren som tar plats i truppen är Viktor Torstensson född 1996. Han har en liten annan historia att berätta då han ursprungligen kommer från Bjärred utanför Lund. Han flyttade hit 2013 eftersom hans mamma bodde här. ”Jag hade faktiskt tagit en paus med fotbollen och behövde en nytändning”, säger Viktor. Han spelade i Bjärreds duktiga pojkallsvenska lag och har spelat mot många bra lag i Skåne. Han är inte ovan vid Seniorträningar då han tränade med Bjärreds division 4 lag. Han gjorde dock inga matcher på den nivån. Viktor är en målgörare av rang och spottade in mål i U19. Han känner att han fick bra stöd av Bosse Stenholm som hjälpt honom att utvecklas och ta ytterligare steg i sitt spel.

Mer fysisk och högre tempo

Alla tre killar svarar att det är stor skillnad mellan junior och seniorfotbollen. ”Allt går snabbare, det är tuffare i duellerna och det är ett mycket större fokus på resultat”, säger de samstämmigt. När de var yngre handlade det mer om att göra en bra prestation, men nu spelar det ingen roll om man gjort en bra match själv om laget förlorar.

Även fysiken är annorlunda och där är ingen av de tre killarna färdiga. Det är också den egenskap de lyfter fram när jag frågar vad dem behöver utveckla mera.

Som gammal ungdomstränare kan jag inte motstå frågan vad killarna tycker att just ungdomstränare ska förbättra för att förbereda unga killar och tjejer på seniorfotboll. De svarar att övningar för att förbättra spelförståelsen är viktigast och inte fysiska träningen. ”Vet du vad du ska göra med bollen innan du får den och vilka löpningar du kan ta, så undviker du att fastna i det fysiska spelet”, summerar Viktor klokt den diskussionen.  

De är alla tre nöjda med Niclas Tagesson som tränare. Tagesson är tydlig som ledare och det uppskattas.  Han bryter gärna övningar om något går fel och förklarar varför det gått fel. En del tränare väntar till efter träningen men gör man det direkt så lär man sig bättre säger killarna. ”Det är bra med snabb feedback”, säger Ninos.  De gillar också spelidén som han står för. ”Det märks att träningarna är genomtänkta utifrån spelidén”, säger Viktor och de andra håller med.

Sen är det fysiska spelet viktigt och Viktor lyfter fram att Tagesson säger att de måste vara dem som springer mest och snabbast för att vinna matcher.

Alla tre upplever att det känns tryggt i truppen och att det finns en bra, gemensam känsla och sammanhållning i laget. Det är inte minst viktigt då man tar klivet från tryggheten i ungdomsfotbollen till ”allvaret” inom seniorfotbollen.

Målsättningen är klar

Alla tre drömmer om att etablera sig i den absoluta toppfotbollen i Sverige på några år sikt. Viktor tillägger: ”att ta ett steg i taget och göra ett bra intryck i Husqvarna FF är viktigt och jag tar egentligen en sak i taget”.  Söderettan är ju talangernas serie så det kommer bli spännande att se hur dessa tre talanger kommer utvecklas.

Kontinuitet och långsiktighet viktigt när nya generationer är på gång

Husqvarna FF har ibland, både rättvist och orättvist, haft ett rykte om sig att vara en främlingslegion med hög omsättning på spelare. Ska man summera de senaste fem åren så har upp eller nerflyttningar i princip varje säsong. Den minnesgode vet att Husqvarna FF ramlade ur söderettan 2011 för att sedan komma tillbaka och vinna serien två år i rad. Sedan degradering från Superettan 2014. Så i år blir första gången på länge som laget spelar i samma serie två år i rad.

”Det har varit turbulent och tufft både 2014 och 2015 men vi har verkligen lärt oss något hela föreningen”, säger Iskander. 2015 var också ett trendbrott där styrelsen varit tydliga mot både Tagesson och Iskander at bygga långsiktigt med kontinuitet. Egna spelare som varit utlånade kom tillbaka som exempelvis Emin Dugic och Simon Adjei Karlsson. Yngre spelare som Kristian Gosta har lyfts upp i A-truppen. Tyvärr har Kristian tagit en time out nu på grund av en envis knäskada. 

Det går inte heller att sticka under stolen med att konkurrensen om unga talangfulla spelare ökar hela tiden. Alla lag drömmer om att hitta den där oslipade diamanten som kan göra skillnad för laget och kanske ekonomin om spelaren säljs vidare. Dessutom kryper det professionella tänkandet allt längre ned i åldrarna och flera unga spelare har agenter som sköter allt. Att som en Division Ett klubb, med små ekonomiska medel, hävda sig är inte enkelt.

Nu finns  det ett långsiktigt tänkande på nya generationer i HFF-tröjan. Det finns ett talangfullt P99/00 lag där flera spelare kommer vara tänkbara som stommen i A-truppen 2018-2019. ”Vi försöker successivt slussa in dessa spelare i A-truppen”, säger Iskander.  Han tillägger att spelaren behöver vara mogen på flera plan för att kunna ta steget.

Kraven som ställs är att spelaren ska fungera som en helhet. Det räcker inte med att prestera på planen. Allt behöver hänga ihop, både fysiken och det mentala på och utanför planen. Inte minst den sociala situationen är viktig så det kanske inte är så konstigt att föreningen ser bredden som ett medel för att nå toppen och att man jobbar med projekt som exempelvis ”Smedjan”.

Iskander är tydlig med vad en ung spelare ska prestera och uppfylla för att kunna ta ett kliv in i A-truppen.

”Vi vill satsa på de spelare som är drivande i sina egna lag. Som verkligen vill något med laget och sig själva. Det räcker inte bara med ett stort fotbollskunnande”, avslutar han.

TEXT och FOTO: Joakim Edvinsson