Vi går in i klubbhuset som var nybyggt då Andreas började spela fotboll. Fonzie, kanslihunden lyfter lite trött på huvudet och nickar igenkännande. Om nu hundar kan nicka igenkännande.
När vi sätter oss i styrelserummet hinner jag knappast med att få upp anteckningsblocket innan det strömmar ut ord från Andreas. Ord som bildar berättelsen om Andreas barndom och uppväxt med fokus på vad föreningen och framförallt människor i föreningen har betytt för honom. Det blir också en berättelse om vikten av att vilja något, att våga och att lära sig av sina misstag.
Tuff men lärorik uppväxt
- Jag har alltid älskat att träna och tävla, det har jag sedan barnsben, inleder han sin berättelse. Det var hans pappa som visade på vikten av att träna mycket.
Denna inställning tog han med sig när han började som knatte i Husqvarna FF’s 1989-lag. Han pratar varmt om laget och sina tränare. - Jag utvecklades inte bara som fotbollspelare utan även som människa och Husqvarna FF var viktigt för mig under den tiden.
- Jag hade en tuff uppväxt, säger Andreas och blir allvarligare. Han berättar väldigt rakt och ärligt om sina föräldrar, hur de skiljdes tidigt. Det gjorde att han fick ta ett stort ansvar för sig och sina småsyskon. Han fick växa upp snabbare än många av sina jämnåriga.
Han ser i efterhand att Husqvarna FF och laget var ett viktigt andningshål för honom. Träningarna och matcherna blev en frizon i den annars så ansvarsfulla vardagen. Han blev aldrig skjutsad till träning eller match. Inte ens när han började som domare var det enkelt.
- Jag kommer ihåg en match i Bottnaryd. Jag hade inte körkort. Jag fick ta bussen, gå tre kilometer och sedan gå tillbaka till bussen, allt i strilande ösregn, säger han ändå med ett leende.
- Jag tror att jag har vänt dessa erfarenheter till något positivt. Att jag lärt mig vara tacksam för det minsta lilla jag får gratis i livet. Hade jag inte haft Husqvarna FF kunde jag nog hamnat riktigt snett i livet, tror han.
Duktig men tuff anfallare
Han hade en parallell fotbollskarriär ganska länge. Andreas spelade i Husqvarna FF’s juniorlag och fick emellanåt chansen att spela och träna med A-laget. Han var lagkamrat med legendarer som Glenn Ståhl.
Enligt officiell statistik gjorde Andreas ett inhopp i A-laget om man räknar med Svenska cupen eller seriespel. Det var ett inhopp mot Ängelholm borta, minns han. När jag kontrollerar med Andreas Sandqvist och Smålands FF så kan det stämma. Den matchen spelades mot Ängelholm i juni 2006.
- Som spelare var jag inte den snällaste på planen. Jag hade mycket synpunkter på domaren och drog på mig ganska många onödiga varningar och utvisningar, minns Andreas.
Efter säsongen 2006 gick han till IK Tord som då spelade i division 2. Han hade förre HFF-tränaren Niclas Tagesson som tränare.
- Jag blev skadad den säsongen och hade svårt att få ihop helheten, berättar Andreas. Jag kände det var roligare att döma match än att spela den.
Valet mellan att spela och döma fotboll var ändå inte enkelt. Han var uttagen i en speciell talangtrupp som fick chansen att provträna med Malmö FF. Det var under Tom Prahls tid och han fick träna tillsammans med stora spelare som Alonso Alvez och Marcus Rosenberg.
Debut på Vapenvallen 3
Hans första match som domare var en sjumanna-match på Vapenvallen 3. Med en lånad pipa och en alldeles för stor tröja.
- Efter matchen fick jag gå in till Kristina Palmgren, som var kanslist på den tiden. Hon betalade ut 75 kr, kontant.
Det var kanske många som höjde på ögonbrynen att den stökige killen som alltid gnällde på domaren, nu själv var domare. Att ha förebilder utanför planen blev avgörande för Andreas domarkarriär. Han berättar om flera personer i föreningen som betytt mycket.
- Den största förebilden jag haft som domare är Mikael Eriksson. Han trodde på mig när andra inte gjorde det. Han fångade upp mig som föreningsdomare och utbildade mig. Micke trodde på mig och sa jag kan gå hur långt jag ville. Han var engagerad i min domaregärning. Han gav bra feedback efter matcherna. Så jag har honom att tacka för så mycket, berömmer Andreas sin mentor.
Mikael Eriksson är en legendarisk domare i Jönköpingstrakten även han med rötterna i Husqvarna FF. Han har ansvarat för domarutbildningen i HFF och utbildat ett stort antal ungdomar i föreningen.
Under många år har han dömt fotboll på hög nivå. Han har också varit ordförande i Jönköpings fotbollsdomareklubb.
Andreas fick gå utbildningen till distriktsdomare redan när han var 16 år och hade det inte varit för Micke Eriksson hade det nog inte blivit en domarkarriär för den stökige tonåringen.
- Micke satte sig ner och hade ett mycket allvarligt samtal med mig, minns Andreas. Det samtalet fick honom att förstå att han inte kunde vara på ett sätt som spelare och på ett annat sätt som domare.
- Han stod upp för mig och det samtalet gick in i hjärtat på mig. Jag fattade vad som krävdes säger Andreas.
Spikrak domarkarriär.
När han väl valde att satsa på domarkarriären har det gått i princip spikrakt för honom. Med medvetna val och stor ödmjukhet har han tagit sig uppåt i domarnas egna karriärstege.
Svensk domarorganisation är sådan att domare får gå olika stegutbildningar. Till en början får en ung domare döma division 6 matcher och dammatcher oftast i division 2-3. Domaren är klassade som assisterande domare något högre upp i seriesystemet och man går vanligtvis som assisterande domare i division 4-5.
Sköter sig domaren bra kan denne få provmatcher högre upp. Då blir han uttagen till nästa stegutbildning. Det är många saker som bedöms av domarkontrollanterna. Regelkunskap och fysiken är bara två delar. En annan viktig sak är matchledning. Vilken pondus och dialog domaren har innan, under och efter match värderas. Stil och profil är också viktigt för en domare.
Katastrofdebuten
I början gick det bra och Andreas avancerade ganska snabbt upp till division 4 och dåvarande division 4 Elit. Det är serien som skiljer distriktsdomare från förbundsdomare. Han blev uttagen till att bli förbundsdomare och fick chansen att börja döma division 3.
Andreas berättar att det alltid är en utmaning att ta ett nytt kliv i divisionerna. Varje division har sin egen charm och kultur exempelvis hur snacket med domaren går, hur tempo och kampspelet är.
Det kunde dock slutat redan i divison 3-debuten.
Debuten skedde en kall vardagkväll i Växjö och han fick bekänna färg med råge direkt. Med betoning på direkt. Matchen var bara sekunder gammal då en spelare i bortalaget blir fälld ensam med målvakten. Andreas pekar på straffpunkten och målchansutvisningen var inget att tveka på.
- Att få börja matchen och presentera sig som domare genom att visa det röda är inte direkt att skapa en god relation med hemmalaget, säger Andreas och ler lite åt minnet.
- De resterande 89 min i matchen var som fyra långa dagar, fortsätter han. Det var hårda kamper, griniga spelare och skador. Han säger att han som domare inte var beredd på detta spektakel.
- Jag gjorde alla fel man kunde som domare, det blev en katastrofmatch och dessutom hade jag domarinstruktör som kollade mig.
Han räddades dock av sin inställning att med ödmjukhet och mod ändå vilja utvecklas. Veckan efter kunde han genast applicera tipsen han fick och det gav effekt. Det är hans sätt att utvecklas som domare. Att lyssna och ta åt sig kritik och våga att erkänna att det blev fel.
- Du är aldrig bättre än din senaste match. Det är ett ledord jag brukar använda när jag haft många matcher med flyt i. Jag påminner mig om att det kan vända fort och gå åt andra hållet, säger Andreas.
Respekterar kraven på elitnivå
Hans engagemang och vilja att träna går inte att ta miste på. Han är otroligt noggrann med förberedelser och planering.
- Jag förbereder mig för ett domaruppdrag minutiöst. Hela veckan planeras för att vara så förberedd som möjligt. Mat, vänner, familj, träning och jobb, allt behöver planeras in i, säger Andreas.
För att göra en bra match behöver allt klaffa även vid sidan av planen.
En del i matchförberedelsen är att analysera lagens insatser och vad matchen betyder.
- Det gör att jag kan vara mer förberedd på vad som kan hända, varför ett lag spelar mycket tuffare och fysiskt än vanligt och varför spelarna kan vara lite extra griniga, taggade eller på annat sätt agera annorlunda.
Sveriges kanske mest framgångsrike domare, Jonas Ericsson är påläst till och med på spelarenivå. Han har koll på var de spelat och hur det gått för dem. Han försöker till och med kommunicera med spelarna på deras eget språk.
- Det kan nog vara nästa steg i förberedelsearbetet att göra så, säger Andreas.
Föredöme på och utanför planen
Han vill vara ett föredöme som domare och även som människa. Det går inte att särskilja när man är utanför planen eller på planen. Han jämför med skolan han arbetar på. Barnen kopierar allt han gör.
- Hur jag kör bil, hur jag slänger skräp eller uppför mig så tar barnen efter detta blixtsnabbt. Spelarna gör också så därför gäller det att vara ett föredöme på planen, säger Andreas.
Därför anser han att det inte går att vara ledig som domare.
- Alla känner igen dig och alltid ska någon prata när man går på stan. Därför representerar jag alltid domarkåren oavsett i vilket sammanhang jag är.
Nattkvalsmatchen
En av de mer udda matcherna Andreas fått döma var den uppmärksammade ”Natt-matchen” i kvalet till division 1 förra året. I november skulle IFK Luleå gästa Karlbergs BK från Stockholm i den första kvalmatchen.
På grund av ett snöoväder var planerna ospelbara. Båda lagen ville genomföra matchen. Till slut kickades den igång kl 00.20 ute i Bosöns inomhushall på Lidingö.
Halva fotbollsverige anförda av landslagsspelare som John Guidetti och Oscar Wendt twittrade om matchen. Den livesändes via en skraltig mobil och följdes av många. Den slutade till slut 2-2 och IFK Luleå tog senare platsen i division 1.
- Det kanske är den mest medialt uppmärksammade match jag dömt, säger Andreas och skrattar åt minnet.
Nästa steg - Allsvenskan?
Andreas står på gränsen till att på allvar kliva in i fotbollens finrum. Eller hetluft om man så vill.
Det är sällan en omgång i Allsvenskan/Superettan där inte de stora sporttidningarna lyfter fram enskilda domare och enskilda beslut i en match. Visst, fotboll är precis som konståkning, en bedömningssport. Domare ska precis som spelare, tränare och sportchefer granskas för sitt arbete.
- Det är i grunden väldigt bra att media granskar även oss domare. Det gör att vi blir bättre. Jag vill lära mig av de fel och misstag jag gör, anser Andreas.
Så hur förbereder han sig för att ta detta steg i karriären, undrar jag.
- Division 1 är en tuff serie med många heta situationer i varje match. Det är en bra förberedelse, berättar Andreas. Steget mellan division 2 och division 1 är jättestort. Både för spelare, föreningar och domare. Han säger det många andra också anser; Divison 1 är den tuffaste serien av de alla. Även för domare. Där finns minimalt med resurser. Det är fullt med duktiga fotbollspelare som har spelat på hög nivå eller som har ambitionen att vilja spela på hög nivå. Långa resor, hårda träningskrav samtidigt som de flesta har ett civilt arbete vid sidan av fotbollen. Detta gäller även domarna.
- Spelarna testar en när man är ny som domare i division 1. Men det har gått bra. Det är andra året jag dömer och det känns mycket bra.
Han får känna på att vara i hetluften då han är fjärdedomaren på Allsvenska matcher. Att få vara i pulsen på de stora matcherna, träffa spelare och tränare redan innan man är på planen och ska lösa uppgiften som domare är en bra inskolning.
- Det gör att man vänjer sig vid situation och det känns tryggt, konstaterar Andreas.
Kommunikation är viktigt
Han sociala förmågor är viktiga egenskaper. Att vara öppen och ärlig, försöka ha en bra dialog med spelarna är en framgångsfaktor i hans domarskap.
- Att kommunicera med spelarna och vara nära situationerna är mina viktigaste egenskaper som domare.
Där återkommer han till sin tid som grinig, tävlingsinriktad spelare. Domare som inte var närvarande eller inte ville kommunicera ogillade han som spelare.
- Jag vet hur spelare tänker och det tror jag gör mig till en bättre domare, funderar han.
Det är inte bara med spelare och ledare han kommunicerar. Han blir ibland kontaktad av supportrar som ställer frågor hur han tänkte kring en viss situation.
- Jag brukar svara ärligt och om jag konstaterar i efterhand att jag gjort fel så svarar jag det. Har bara fått positiv respons på detta, att kommunicera är nyckeln till mycket, säger han.
Förstående flickvän
Andreas är verkligen en person som ger allt i det mesta han gör. Helt plötsligt har nästan två timmar gått i vårt samtal och vi kommer in på hur han får ihop det privata livet med en hektisk domarkarriär.
Han sänker rösten, lutar sig tillbaka och blir lite mer eftertänksam när samtalet kommer in på vad hans flickvän betyder för honom.
- Hon är otroligt förstående, säger han med värme i rösten och fortsätter. - Vi kan prata om situationer i matchen även om hon inte förstår. Det är bra för hon tar inte fotbollen lika allvarligt som jag. Det hjälper mig att balansera tillvaron.
Han börjar skratta och berättar om när flickvännen hämtar domartröjorna som precis är tvättade. När hon lyfter upp dem blir hon helt tyst. Förskrämd säger hon: "Älskling, jag har nog råkat tvätta bort ditt namn och nummer från tröjan.”
Spännande höst
Under hösten samlas alla domarinstruktörer och domarcoacher inom Svenska fotbollsförbundet. De diskuterar vilka domare som ska få chansen att gå sista stegutbildningen för att bli elitdomare.
Andreas är hoppfull men samtidigt använder han sig av den klassiska klyschan. - Jag tar en match i taget.
Så i november får vi besked om den långe domaren från Husqvarna FF tar steget hela vägen från fotbollsskolan i HFF till Allsvenskan.
Vi i Husqvarna FF håller naturligtvis alla tummar för att det ska bli så.
Text och Foto: Joakim Edvinsson