I slutet av förra säsongen flyttades Erik Hermansson upp från Husqvarnas juniorlag. Vi har tagit oss ett snack med Erik inför hans första säsong som seniorspelare. Är det ett stort steg från juniorfotboll till seniorfotboll? Hur anpassar man sig till det högre tempot? Vad är den största skillnaden? Ni får svaren och mycket mer i artikeln här nere.

Alla ungdomar drömmer om att få stå i de stora arenornas strålkastarljus. Det är drömmen som får de att kämpa. Det är drömmen som får de att ta de där minimala stegen i sin utveckling som formar dem till framtida storstjärnor. I höstas tog junioren Erik Hermansson ett sådant steg. Han gick från klubbens juniorlag till att teckna ett treårsavtal med seniorlaget. Nu tillhör han en superettantrupp. Han är en av spelarna som ska vara med och hjälpa HFF i deras första säsong i Superettan.
- Det känns bra just nu. Man kom in i det redan i höstas, både spelmässigt och i omklädningsrummet. Och nu känner man att man utvecklas för varje vecka som går. Man blir bättre och bättre, säger 17-åringen efter ännu ett träningspass på den luriga konstgräsmattan i Tipshallen.

”Framför allt tempot som är skillnaden”
Innan Erik flyttades upp till seniorlaget så var han en av de mest tongivande spelarna i klubbens juniorlag. Han spelade nästan varje match och var en trygg och säker mittback som alla litade på. Nu när han har tagit det stora klivet upp till seniorlaget så har han märkt av den stora skillnaden mellan att spela juniorfotboll och seniorfotboll.
- Det är framför allt tempot som är skillnaden, allt går mycket snabbare. Sen finns det självklart skillnader i teknik, och det är större och starkare spelare man möter, men det är framför all tempot som är den största skillnaden. Man måste göra allting lite snabbare, säger Hermansson.
Hur känner du att du har kommit in i det här tempot?
- I början orkade jag inte med tempot, jag blev trött fort. Men den biten har jag också utvecklat vilket gör att man hänger med bättre i övningarna. Sen har jag även fått bättre spelförståelse. I början visste man inte alltid vad man skulle göra med bollen när man fick den, men det vet man nu.

”Känns större än vad det är”
Du känner inte att det har varit några problem för dig som junior att komma in i laget?
- Nej, verkligen inte. Alla har varit jättevälkomnande och tagit emot mig jättebra, både ledare och spelare. Det har inte varit något problem överhuvudtaget.
Är det ett stort steg att ta?
- Det känns större än vad det egentligen är. När man kommer upp så är det ingen som kan ha förväntningar på en att man ska vara bäst. Även om man har varit bland de bästa på juniorsidan, sen när man kommer upp till a-laget så kanske man blir lite missnöjd på sig själv för att man inte kan hålla samma nivå, men det är helt naturligt och då får man acceptera det. Man får helt enkelt kämpa på, utvecklas och känna att man klarar av det, och dit känner jag att jag har kommit nu, säger Hermansson.

Skickligare och proffsigare
Tre månader återstår innan det är dags för avspark på Vapenvallen (ta i trä) mot Landskorna Bois. Lagbygget pågår för fullt och tränarna Niclas Tagesson och Giles Stille jobbar för fullt med att få ordning på den taktiska biten. Många nya spelare har anlänt till föreningen, och det märks på träningarna, menar Hermansson.
- Man märker att spelarna som kommer in är skickliga, de höjer hela laget. Allt har blivit proffsigare i laget med Giles och de nya spelarna, men det har även blivit proffsigare runt laget med bland annat mat efter träning. Det känns som att hela klubben har blivit mer proffsig jämfört med förra året.
Vad har du för personliga mål under den kommande säsongen?
- Jag kan inte säga att jag har några exakta mål, men jag hoppas väl att jag kan få spela lite och känna på lite spel i Superettan, det är väl målet, avslutar Hermansson.